Alla stegen

Alla stegen

 

Maria 36

 

Behandlingsstart: Här kan det vara både pirrigt nervöst. Det kan vara nervöst för hur man ska må eller hur behandlingen ska gå. Men även skönt att äntligen vara på gång. Äntligen händer det något efter all denna väntan och det i sig kan vara en stor lättnad.

 

En viktig sak när man startar sin behandling är att ha koll på sina recept. Om du inte har fått en lista på recepten från kliniken så be apoteket att skriva ut din lista så du har koll på vad du har att hämta ut. Beställ det du ska ha på apoteket i tid och hämta ut det i god tid. Oftast går det ganska fort för apoteket att ta hem men att stå utan vill man inte vara med om. Det är faktiskt bra att själv räkna ut hur mycket injektionsvätska som du behöver i behandlingen. Jag har själv varit med att en läkare skrivit ut för lite.

 

Under behandlingen: Försök dra ner på katastroftänket under behandlingen. Det är nog helt normalt att man går och är orolig för att bli besviken, så att ta ut allt negativt som kan hända i förväg kan kännas som ett litet försvar. Men du kommer inte att bli mindre besviken om något går på tok eller inte går som du tänkt för att du tänkt negativt igenom behandlingen. Det ända som händer är att behandlingen i sig blir extra påfrestande och du kommer att bli ännu mer besviken om det visar sig att du måste göra om den eftersom behandlingen i sig varit så jobbig med all oro energikrävande tankar. Så hur svårt det än kan kännas så försök att vara så positiv som det går.

 

En annan sak att tänka på att det under behandlingen blir svårare och svårare att inte få tunnelseende. Alltså till slut är allt man tänker på behandlingen och man känner sig mer och mer ensam. Jag brukar googla om allt möjligt och läsa gamla trådar på familjeliv och läsa bland folks bloggar. Men jag är för känslig för sådant där. Det är klart det är skönt att läsa om att andra har haft liknande känslor som mig inför den här tiden. Men själv har jag svårt för att inte bli känslomässigt berörd av vad andra skriver och ibland känns det som om jag blandar ihop mina egna känslor med andras. Det blir liksom för mycket för mig.

 

Jag är inte registrerad på familjeliv men det går att läsa trådarna ändå men det går inte att skriva själv. Och så hittade jag en tråd som hette ”ni som börjar er andra IVF i december” åh vad jag ville vara med där. Tänk att få skriva av sig och älta och vältra sig i allt som hör IVF till. Men jag har lovat mig själv att aldrig registrerar mig igen. Tillslut stänger jag av mobilen och leker kurragömma med hunden istället. Dagen efter går jag till mitt samtalsstöd och vi pratar om allt som hänt sedan vi sågs sist. Jag går sen därifrån med lättare steg och känner mig inte lika ensam längre. Jag stänger av mobilen och låter bli att googla om IVF hela helgen.

 

Nedreglering, långa protokollet:

 

Tänk på att nässprayen kan ta slut fortare än du tror. Att flaskan är av vit plast så att man själv inte kan se vätskan med blotta ögat är ju helt förkastligt. Så ta ut så du har båda flaskorna. Jag har sett att folk fått tipset att börja med nästa sprayflaska redan när man börja misstänka att första sprayen börjar ta slut.

 

Men spraymedicineringen är väl tilltagen enligt min barnmorska så jag behövde inte oroa mig för förtidig ägglossning enligt henne när jag ringde för att jag hade tagit min dos flera timmar försent.

 

Jag lästa att biverkningarna kan vara olika varje gång för samma person. Trötthet och huvudvärk verkar vara de biverkningar som är allra vanligast!?

 

Privat har jag upplevt att biverkningarna minskar när jag slapp ”vardagsstressa” och hade möjlighet att vila. Men det är ju inte alltid man lyckats pricka in en behandling på semestern som jag gjorde den här gången. Så tipset är att försöka få tillräckligt med sömn och dra ner på livstempot där det går.

 

Bli lite mer ego. Är det absolut nödvändigt att gå på faster Märtas 60-års kalas? Dra ner på de aktiviteter som inte ger dig energi. Dra ner på dina egna prestationskrav som du har på dig själv både hemma och på jobbet. Bara för att man slutar springa runt som en skållad råtta på jobbet så innebär det inte alltid att man gör ett sämre jobb. För mig har det varit tvärtom.

 

Jag försöker träna regelbundet under nedregleringen. Det minskar min stress och får mig att känna mig mer tillfreds i livet. Min egen teori är att kroppen då klarar mixtrandet med hormonerna bättre om man pysslar om den och ger den vad den vill ha. Nämligen rörelse och vila. Är man inte så mycket för att träna så gå ut och gå i rask takt.

 

Under behandlingen tycks tiden gå extra långsamt och det är lätt att känna sig frustrerad ibland. Försök att tänka ”det är som det är” det finns inget som du kan göra åt situationen än att försöka må så bra som det går och försöka distrahera dig med annat för att få dagarna att gå.

 

Nässprayen kan ibland vara jobbig att ta. Har man en känslig näsa så kan den bli riktigt uppretad och den svider, kliar och man nyser. Tar man sprayen 30 min innan man stiger upp så hinner näsan lugna ner sig. Av någon anledning verkar näsan vänja sig vid sprayen och det kan gå lättare att ta den efter några dagar. En misshandlad näsa kan må bra av Apotekets Nozoil, hur tätt efter sprayen man kan ta den vet jag inte. Kolla med din klinik.

 

Spruttiden: Äntligen 1a sprutdagen!

 

Väg dig och anteckna vikten.

 

Nu minskar man sprayen vid långa protokollet och har man haft biverkningar av sprayen brukar det bli bättre nu när dosen minskas.

 

Men här kan det bli nervöst om man inte är van att ge sig själv sprutor. Här följer en instruktionsfilm för Puregon Pen.

 

Kolla på nätet för just din spruta. Det kan vara skönt att se någon visa hur man gör innan man gör det själv. Sätt dig någonstans där du kan få lugn och ro. Många tar nog hjälp av sin sambo. Jag vill helst vara själv så att jag kan koncentrera mig.

 

Så sitter man där och småsvettas och försöker ta första sprutan. Men lugn! Det är väldigt fina nålar. Det sticker inte ens till. Kanske en av 10 sticks lite, men det är inte i närheten av hur det känns att ta ett blodprov eller stelkrampsspruta eller dylikt.

 

Fast jag vet att det inte gör ont så tar det emot ändå. Jag brukar föra nålspetsen ända fram till skinnet som jag tagit tag i och sen trycker jag sakta sakta in den medan jag tittar bort lite. Du hittar säkert ett sätt som passar dig. Man vänjer sig.

 

Under spruttiden kan man känna sig öm i äggstockarna. Det gör inte ont men man kanske inte längre känner för att studsa runt på ett friskispass. De är nog olika hur mycket man känner av något.

 

Första ultraljudet

 

Det kan vara svårt att inte ha fjärilar i magen nu. Hur ska det se ut, kommer det finnas några ägg. Min första IVF var så smidig. Det behövdes bara ett ultraljud och sen var det bara att åka hem och ta ägglossningssprutan. Därför gick luften lite ur mig när jag fick beskedet det bara fanns några små ägg på gång och att jag måste komma och ta ett nytt ultraljud och att äggplocket flyttades fram en 3-4 dagar. Det tar hela dagen att ställa om sig. Jag mailar och beklagar mig för hemsidetjejerna och på kvällen släpper den gråa känslan. Jag kanske inte skulle ha ställt in mig så mycket på tidigt äggplock och det är vanligt att man får komma på flera ultraljudsundersökningar.

 

 

 

 

 

 

My Company, 8901 Marmora Road,

Glasgow D04 89GR

Tel : 123-456-7890

E-mail: mail@demolink.org